Veckomöte nr 5

 

 

Återigen tisdag och vi träffas till vårt 5:e veckomöte under vårt 53:de verksamhetsår.

 

Efter sedvanligt mingel och trevligt småprat med våra Rotary kamrater serverades så kvällens mat som var en Fläskfilégryta och ris och med grönsallad samt de sedvanliga dryckerna till detta. Därefter avslutade vi med kaffe och kaka.

 

Så ringde klockan och vår president Manfred Hess  tog till orda. Vi var denna afton 29 egna medlemmar, vilket ger 45 % samt två gäster. Föredragshållaren Marie Olausson samt Kerstin Winberg införd av sin make. Vi hälsade våra gäster och oss själva välkomna med en varm applåd.

 

Presidenten gav därefter ordet till Lennart Apleberger.

Lennart hade besökt  Gunnar Mattsson hade hälsningar från honom. Gunnar som har råkat ut för en fallolycka för ca. tre veckor sedan. Han skadade sig rätt ordentligt i ansiktet efter att ha fallit hemma i badrummet, förmodligen för att ha fått en propp.

Lyckligtvis så är han nu helt återställd. Han var som vanligt pigg och alert igen så han tar gärna emot besök. Han sakna mycket att inte haft någon att prata med under hans svåra tid då han flyttats runt på olika sjukhus och avdelningar.

Men nu har han fått ett eget rum på Tuvängen och har nu möjlighet att ta emot besök. Så hör gärna av er till honom för att planera ett besök! 

 

Då vi denna afton inte hade några som hade fyllt år och inte heller hade några lotteri var det dags att presentera årets Lerumsbo 2025, tillika kvällens föredragshållare Marie Olausson. Marie hade nominerats till detta  för sin förmåga att skapa positiv förändring för människor i Lerums kommun som behöver extra stöd, för att må bättre och hitta tillbaka till vardagen.

Hennes hela namn är Eva Marie Olausson tidigare Johansson. Gift med samma Olausson sedan 40 år.

Hon berättar för oss att det är med stor tacksamhet och ödmjukhet som hon känner att ha fått mottaga denna fina utmärkelse att bli årets Lerumsbo 2025. När hon fick beskedet blev hon väldigt glad och väldigt överraskad. Men det som berörde henne allra mest var att hennes dotter Anna var den som hade nominerat henne. I nomineringen beskrevs hon som en eldsjäl som får människor att röra på sig och växa och utvecklas. Inte bara fysiskt utan också mentalt.

Maries drivkraft är att hjälpa människor att hitta sin egen kraft och inte bara om motion utan det handlar att våga ta steg framåt i livet. Att våga tro på sig själv. Och när människor växer på utsidan så sker också saker på insidan.

 

Hon tror att kropp och själ hör ihop och därför känner hon sig så hedrad av denna utmärkelse. Och hon menar att det inte handlar henne själv utan det handlar om alla de människor som hon mött under sitt liv. Barn, ungdomar, personer med funktionsvariationer, kolleger, vänner och hennes fantastiska familj.

 

För att vi skall förstå ovanstående ville hon backa bandet till Lerum där allt började.

Hon föddes i Lerum och uppvuxen på Floravägen 5 på Skafsås och gick i skolan Frödingsgården. Efter några år flyttade familjen till Stenkullen där hon fick så mycket nya vänner och nya möjligheter så hon trivdes snabbt där. Hon har alltid uppskattat människor och gemenskap. Sedan blev det handboll i Baltikhov och lärde sig där vikten av laganda, samarbete och att kämpa tillsammans.

Tidigt började hon också att ta ansvar i livet. Började sitta barnvakt och tjänade då också lite pengar. Det blev också tidigt i livet ridning på Jutagården för det fanns ett stort hästintresse. Det var nog här i livet som blev grunden till den människa som Marie har blivit.

 

Marie blev också tidigt i livet mamma men med stöttning och hjälp från familjen blev det inte problem utan hon kunde få sin utbildning och blev så småningom barnskötare.

Det var inte ibland så lätt att vara ung mamma men erfarenhet fick hon ganska fort. 

 

Marie har hela sitt vuxna yrkesliv jobbat inom Lerums Kommun inom skola, barnomsorg och inom omsorgsverksamheten. Hon var med och startade personalkooperativ Kullerstenen i Stenkullen. Hon fick där från sin chef mycket beröm för sitt arbete, vilket gjorde att hon utbildade sig till Friskvårdsterapeut.  En utbildning som öppnade nya dörrar och gav henne möjlighet att arbeta med det som låg närmast hjärtat, att hjälpa människor att må bra.

 

Så var hon framme av den delen som handlade om Friskis och Svettis, vilket har varit en viktig del för henne. Det handlar om träning men också mycket glädje, gemenskap. Hon märkte att människor förändrades när man rör på sig. Inte bara fysiskt utan självförtroendet växte. När hon jobbade på ett boende, Seatons allé, ett boende för personer med funktionsvariationer. Där såg hon att de ungdomarna som flyttade hemifrån måste komma i väg och röra på sig. Utifrån detta skapades Enkelgympa inom Friskis och Svettis.

 

År 2019 startade också något som fick namnet Glädjeloppet. Det är ett lopp som verkligen är fyllt med glädje. Loppet är 2,5 kilometer och startar på Bagges torg vidare ner mot Aspen och tillbaka på andra sidan ån. Deltagarna kör med rullstolar, rollatorer, och folk springer och går om vartannat. Det viktigaste inte hur man kommer runt utan att man har roligt och är glad.

 

Marie är nu 63 år och när hon ser tillbaka på sitt liv så tänker hon följande.

Vi vet aldrig hur stor skillnad ett vänligt ord eller ett öppet hjärta, eller en utsträckt hand kan göra. Alla människor bär på möjligheter och ibland behöver bara någon hjälpa dem att upptäcka dom. Att bli årets Lerumsbo känns därför inte som slutet på en resa utan det känns bara som en uppmuntran att fortsätta skapa mötesplatser och att fortsätta att sprida glädje.

Så med dessa fina ord kan vi nog räkna med att hon kommer att fortsätta i samma anda ett tag till.

 

Under ledning av Presidenten tackar vi henne alla med varma applåder.

 

 

Klockan ringer och mötet avslutas!

Vid pennan LZE.